Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 1 februari 2016

Systern


Karin var ovan vid fysisk kontakt. Under hennes uppväxt var det ingen som kramade henne. Ett minne från barndomen. Hon vaknade abrupt mitt i en mardröm. En man jagade henne genom en tallskog. Det fanns ingenstans att gömma sig. Rädslan genomsyrade hennes kropp, trots att hon förstod att det bara varit en dröm och att hon nu var vaken. Hon vände och vred på sig, men det var stört omöjligt att somna om. Kanske vågade hon inte, för tänk om drömmen kom tillbaka?
Karin lyfte på överkroppen och tittade mot systerns säng på andra sidan rummet. Konturerna av Inger, små rundningar avtecknade sig på täcket. Om hon ansträngde sig kunde hon höra systerns lugna snusande. Hon klev ur sängen och tassade fram till Inger. Försiktigt lade hon sig bredvid, alldeles intill sängkanten.  I mörkret mötte hon systerns blick. Inger var vaken.

"Kan du inte sova?

"Får jag ligga här?"

Systern lade en arm över hennes kropp. Hon sov inte mer den natten, men lugnet spred sig genom hennes inre när hon kände Ingers andetag puffa mot ansiktet.

8 kommentarer:

  1. Hemsk barndom utan kramar och närhet, speglar av sig för resten av livet!

    SvaraRadera
  2. Vad fint att ha systern så nära. Varm text.

    SvaraRadera
  3. Usch tänkte jag ... har jag härmat din text omedvetet men så var det inte när jag läste klockslaget *skönt*.
    Tänk om man hade haft en syster eller en bror *ler* Fint ordat om syskonkärlek och rädsla/ kram

    SvaraRadera
  4. Syskonkärlek. <3
    Jag kan tänka mig att det var vanligt att barn fick växa upp utan kärleksfull fysisk beröring förr. De skulle hållas kort och inte klemas bort.

    SvaraRadera
  5. Tack för kommentarer. "Klemas bort". Grå papegoja, det uttrycket hade jag nästan glömt bort. Måste kolla etymologin på det :-).

    SvaraRadera
  6. Fin berättelse och systrar är underbart att ha :)

    SvaraRadera