Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 11 februari 2016

Flickan


Jag räknade till många f. Verkar vara en vanlig bokstav.
Frustrerad, flickan, fortare, famn, finna, förstå, förbi, fundering, fartvind

 Frustrerad och med tankarna på grälet med honom snörade jag på mig joggingdojorna och sprang ner för trapporna. Siktet var inställt på att springa över Älvsborgsbron och sen tillbaka. Det oväsen som bilarna gav upphov till, speciellt när det regnade som den här kvällen, rungade i öronen. Jag hade fått för mig att det var bra för psyket. Att jag tränade upp min mentala styrka. Det var när jag kommit upp på toppen av bron som osäkerheten övermannade mig.

Med ens kom jag att tänka på den gången, något år tidigare, när jag fått syn på att ambulans och polis parkerat sina bilar just här. Rakt över gångvägen. Samtidigt såg jag flickan. Den unga kvinnan som stod uppflugen på stålställningen, beredd att hoppa. Högt där uppe. Varför? En människa som nyss börjat leva. Vad rörde sig inom henne? Vad tänkte hon? Jag ville ta henne i min famn. Trösta. Finna hennes själ. Förstå. Hjärtat slog hårt både av ansträngningen av att ha sprungit länge i uppförsbacke och av anblicken av den unga. Polisen vinkade förbi mig med en otålig gest med hela armen. Jag stannade inte, jag sprang vidare. Flickan stod kvar däruppe när jag kom tillbaka. En polis stod nedanför med hakan lyft. Jag såg hans läppar röra sig. Illamående kom över mig. Jag rusade hem. Fortare än vanligt. Dagen efter läste jag i GP att kvinnan klarat sig. Hon levde. Polisen hade lyckats övertala henne att komma ner.

En långtradare väckte mig ur mina funderingar. Den störtade förbi på en meters håll. Ögonblicket efter den var förbi, träffade fartvinden mig,  genomsyrad av blöta skvättar. Som en knuff i ryggen. Jag tvingades att ta några extrasteg. Tankarna flög genom hjärnan. Tänk om någon i skydd av mörkret svetsat loss en bit av räcket och passade på att smyga bakom mig. Precis när jag var jämsides med gluggen, skulle knuffa till mig i ryggen så att jag flög. Jag såg hur jag svävade rakt ut i intet och allt skulle bli svart redan innan jag träffade vattenytan.

4 kommentarer:

  1. Lite man vet om andras tankar.

    SvaraRadera
  2. Där blev det lite skräckfeeling...

    SvaraRadera
  3. Långtradare på en meters håll... Otäckt. ta skogen nästa gång.

    SvaraRadera
  4. Jättebra! Dramatik ... och dessa korta ögonblickshändelser som kan springa genom hjärnan.

    SvaraRadera