Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 18 februari 2015

Precision

Fortsättning på berättelsen:


Ögon som mörknade, blänkte som spegelblankt fruset vatten. Precis som hennes pappa. Symptomen var alltför välbekanta. Hon ryggade tillbaka. Förnimmelsen från förr. När pappan, istället för att rappa till henne, med all kraft kastade första bästa föremål rakt in i väggen. Vareviga gång skakade hon till lika mycket av kraschen. Samma rädsla nu. Samma fruktan som kändes i axlarna. Hon orkade knappt hålla upp sin egen kroppstyngd.

”Stick!”, sa hon. ”Bara ut härifrån.”

Han reste sig upp. Höll kvar blicken, drog ett djupt andetag och blåste sakta ut. Läpparna drogs isär i ett smalt leende. Han skrattade kort, mer som en hostning och under någon sekund kunde hon skymta hans tänder.

”Jag ska. Tro inte att jag har någon stor lust att vara kvar.”

Med precision satte han långsamt tillbaka köksstolen intill bordet och tittade sen på henne. Hans ögon hade antagit en helt annan ton. Nästan glittrande.

”Tro inte att jag kommer att hjälpa dig.”

”Det tror jag inte.”

Hon stod kvar lutad mot diskbänken.

”Jag kräver att du kommer till jobbet imorgon. Säg gärna upp dig, eller… absolut gör det, ingen blir mer nöjd än jag. Men du måste komma.”

Han siktade på på henne med pekfingret.

”Gå nu.”

I ögonvrån såg hon att han gick ut i hallen. Hon stod kvar i köket och hörde att ytterdörren slog igen med en smäll. Aldrig att hon skulle gå till jobbet. Aldrig. Hon rätade på sig, masserade nacken med ena handen, gick ut i hallen och tog ner källarnyckeln från kroken. Resväskan. Hon skulle hämta resväskan.

4 kommentarer:

  1. Det kändes så skönt när jag fick veta att hon inte skulle gå till jobbet. Att hon såg framåt, hade en plan och bestämde sig för att hämta resväskan i källaren. Bra skrivet! Jag blir ett med kvinnan i berättelsen. Känner med henne!

    SvaraRadera
  2. Ett riktigt ärkesvin. Bra att hon inte går tillbaka!!

    SvaraRadera
  3. Fortsättning följer? Gillar den här?

    SvaraRadera
  4. Oj så dramatiskt! Inser att jag måste gå tilllbaka och läsa från början! :)

    SvaraRadera