Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

lördag 10 januari 2015

Frisk luft


Fortsättning från 8 januari:

 
 
”Jag var tvungen att få veta varför.”

”Du ljög för mig. Sa att du skulle på tjänsteresa.”

Hon höll fram det tomma glaset. Armen kändes tung och vinglaset darrade till. Han tog det ifrån henne och ställde ner det på bordet. Hon stirrade på den rubinröda drycken som med ett lågt brus rann ner i vinglaset. Minimala bubblor blänkte längs vinglasets insida. En efter en dunstade luftpärlorna bort.

”Ja, jag var inte ärlig mot dig. Vi har inte varit ärliga mot varandra.”

”Nej.”

”Kanske dags att vara det. Om vi vill rädda vår relation”, sa han och satte sig mitt emot henne.

Han tittade på henne, oavvänt. Ögonen var inte längre svarta, hon såg tydligt en ljusare glimt framträda. Stråkarna av ångest som ilat genom hennes kropp började mattas av. Han vände på huvudet och tittade ut genom fönstret. Regnet hade upphört och en blek sol började skymta mellan bortflyende moln.

”Vet du vad jag skulle vilja göra?”, sa han och tittade på henne igen.

Hon skakade på huvudet.

”Ta en promenad i skogen, andas in frisk luft.”

”Nu?”

Förvirring spred sig i hennes hjärna.

”Ja, nu”, sa han och reste sig häftigt upp från köksstolen. ”Jag behöver skaka av mig instängdheten. Precis i denna sekund fick jag en sådan oemotståndlig lust att bara slänga mig ner på marken. Ligga på mjuk våt mossa och strunta i att jag blir blöt. Slicka i mig droppar från ditt ansikte.”

Hon kunde inte låta bli att le. Hans livslust spred sig och delades av henne. Hon ville också. Fick tydligt begär efter både honom och naturens renhet.

6 kommentarer:

  1. Lite frisk luft kan rensa hjärnan. Fortsätt, vill vet mer!!!

    SvaraRadera
  2. Lyckad invävning av bilden i "följetongen". Väntar ivrigt på mer.

    SvaraRadera
  3. Fint. Gillar det mossan, vätan och dropparna.

    SvaraRadera
  4. Oväntad vändning på historien.

    SvaraRadera