Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 10 september 2013

Rutiner


Köping i september 1967. Anna och Mats är i Annas farfars lägenhet på Sveagatan. Det är kväll och Mats vill att Anna ska läsa en dikt han skrivit:
 
 
– Vad är klockan, förresten?
Mats slängde en blick på sin klocka, en stor rund mörk urtavla fastsatt på ett decimeterbrett armband i ljusbrunt läder.

– Redan tolv. Anna, jag måste pallra mig hemåt, annars blir mamma orolig, sa han med glitter i de gröna ögonen. Jag måste böja mig för hennes rutiner, att komma hem före klockan tolv på natten.
– Oj då.

– Nej jag skojar, men det är nog dags.

– Men dikten då?
– Det är kanske bättre att du läser den i lugn och ro, med tid för eftertanke, för dig själv.

En lätt puss på kinden och Anna stängde igen dörren efter honom. Hon kände sig lättad. Eller, det var en egendomlig kluven känsla av både lättnad och olust. Hade han blivit besviken på henne? Hade hon gett honom falska förhoppningar? Hon hade varit nervös att han inte skulle tycka om hennes kropp. Hennes små, näst intill obefintliga, bröst. Anna vågade helt enkelt inte. Det var därför hon ångrade sig, men det kunde hon ju inte tala om.
Anna gick in i sovrummet, tog fram sin ryggsäck i gråbrun tjock bomull och drog upp det kraftiga snöret som satt runt kanten. Innan hon läste dikten ville hon klä sig i sitt ärtgröna nattlinne i nylon. Hon visste inte varför, men hon var bestämd på den punkten. Omständligt drog hon av sig sina Levis 501:or. De satt så snävt att hon fick ta i ordentligt för att få de över höfterna. Det var för att de var nya. Efter ett antal tvättar skulle de ha anpassat sig efter hennes kropp, blivit mjukare och förhoppningsvis även antagit ett ljusare sliten blå ton.

Hon gick tillbaka in i stora rummet och la sig på rygg i farfars soffa. Det olivgröna ylletyget kändes hårt mot hennes bara ben, det kliade. Anna vecklade upp det vikta pappret.

Hennes ljusa flygande hår
Hennes lätta kropp
Min mage hissnar
Jag vill bara famna
Omfamna
Hennes kropp


Längtan är min
Enbart min
Otålighet fyller min händer
Frågor rådbråkar min hjärna
Kan det vara så?
Längtar hennes efter min?”

 

5 kommentarer:

  1. förstod att du är älskad!!
    varckert eller instängt

    SvaraRadera
  2. Den här blir bara bättre och bättre.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att vändningen är bra, att M inte är den där skitstöveln man får för sej, att han har skrivit en dikt som handlar om hans osäkerhet och längtan. Bra.

    SvaraRadera
  4. Nja. Jag tror att han har lånat orden. Det är han inte den första man som gjort.
    Bra skrivet både om Annas tankar och "rörelsemönstret" som läsaren ser framför sig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, Bosse så kan det vara, att han lånat orden :-).

      Radera