Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 2 september 2013

Nyss

forts från igår:


– Kan vi bara kramas lite istället?

Anna kände hur Mats ryckte till, hans händer som nyss mjukt, på samma gång med kraft, klämt på hennes överarmar, stelnade.

– Är det första gången för dig?

– Ja, men inte för dig då förstås.

Anna drog bort hans händer och böjde sig för att sätta sig ner. När hon satte händerna mot mattan kände hon hur hennes fingrar gled ner i den följsamma ullen. Mats gav upp en ljudlig suck och satte sig tungt mitt emot henne. På lite avstånd såg hon hur hans ögon smalnade. Han drog med fingrarna över de svarta polisongerna som halvt om halvt täckte kinderna.

– Nej, det är inte första gången för mig. Nu har du tyvärr förstört stämningen.

– Vad då? frågade Anna och hörde hur gnällig hon lät.

Jäkla skit, varför kunde hon inte ha låtit honom fortsätta? Varför vågade hon inte?

– Strunt i det. Och jag som hade skrivit en dikt om dig, för dig, åt dig. Nyss var allting så bra, nu är allt förändrat, sa han och la huvudet på sned.

– Mats, jag vill höra den.

– Vet inte om jag vill längre.

– Jag vill, sa Anna och trots att hon kände sig generad fortsatte hon att se honom i ögonen.

– Vi får se. Vet du om din farfar har någon dricka? sa Mats i lätt ton, som apropå ingenting.

Anna reste sig hastigt upp.

– Han brukar ha vitt vin. Vill du ha?

– Varför inte?

– Jag kollar i kylen.

När hon kom tillbaka med två små vinglas i himmelsblått satt Mats fortfarande kvar på mattan. I handen höll han ett papper. Anna såg att den var fylld med text skriven med blyertspenna.

– Jag har bestämt mig att du ska få höra ändå.

 

6 kommentarer:

  1. Skyll på henne du Mats! Och nu ska hon läsa dina dikter också,

    SvaraRadera
  2. Jag fullständigt älskar den här historien. Den är så bra. Jag har läst och läst ikapp och vill bara har mer.

    SvaraRadera
  3. Håller med Kalle Byx-å, vad jag retar mej på honom.

    SvaraRadera
  4. Han känns inte helt pålitlig, eller ...?

    SvaraRadera
  5. Ang kommentar hos mig: Tusen tack. Vad glad jag blir. Det är väl just det som är redigeringsutmaningen, löpande text. :)

    SvaraRadera
  6. Största kvittot på att läsaren är fångad är att han blir berörd på olika sätt. I detta fallet får du mig att bli arg på Mats. Bra skrivet Ethel.

    SvaraRadera