Nattlinnet

Kolsva (ett typiskt brukssamhälle en mil utanför Köping) i september 1967.

Vill du följa med på bio? hade Mats frågat Anna. Centrumbiografen i Köping visar nya filmen Bonnie and Clyde. Anna och Mats är förälskade. Anna är 16 år, snart 17.

Fortsättning:


Hon fick lov att gå på bio med Mats! Mamma hade sagt ja. Vilken tur Anna hade att pappa inte var hemma den här veckan och inte kom hem förrän på söndagen. I så fall hade det varit fullständigt omöjligt. Kunde det vara sant, det hon hört mamma tillägga?

– Om du vill kan du låna farfars lägenhet på natten. Han är bortrest och gav mig nyckeln om någon skulle behöva.

– Jaa, kanske det, jag ska fundera, hade Anna svarat i en ton som om hon tvekade, fast hon jublade inombords.

Glädjeropet ekade i Annas kropp, så högt att hon tyckte mamma borde ha hört, men hon reagerade inte.

För bra för att vara sant. Hon skulle inte behöva passa bussen hem på kvällen. Skulle hon och Mats gå till Sveagatan, där farfar bodde, tillsammans efteråt? Skulle hon våga fråga? Hon fick inte rodna! Om hon tordes och Mats gick med (om sanningen skulle fram var hon ganska överygad om det), måste hon ha ett fint nattlinne att ta på sig. Det hon fick av faster Britt i julas. Perfekt. Kortkort och sytt i breda lösa våder i genomskinligt ärtgrönt nylontyg. Anna ryste i hela kroppen inför tanken, hon kände en underlig blandning av värme och kyla i magen; hon och Mats ensamma.

Hur skulle hon kunna vänta till imorgon med att berätta för Mats? Hur skulle hon kunna sova?