Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 17 januari 2013

Segerrus

Hennes arbetsliv kändes fullkomligt bortkastat. Inte en enda gång under alla de fyrtio år hon arbetat hade hon trivts, aldrig känt att hon fått utlopp för sin kreativa förmåga. Jo, en gång. Bara så där, utan hon tänkt närmare efter, sa hon en dag upp sig. Tog de få sparpengar hon hade, trotsade att det var en drömklyscha och investerade i ett litet café på Södra Vägen, mitt emot Universeum.

Det var ett mycket krävande och fysiskt tungt jobb, som inte gav några stora inkomster. Hon stortrivdes med att träffa folk, att servera gott kaffe, feta smörgåsar, hemlagade läckra pajer och heta soppor. Inte en enda kund gick ut genom dörren utan att först fälla en kommentar.

- Verkligen delikat, jag kommer snart tillbaka, sa alla.

Hon blev varm inombords, rätade på ryggen och lyckan drillade omkring i bröstet. Tyvärr fick hon lägga ner verksamheten efter två år. Pengarna var slut och siffrorna i bokslutet lysande röda. Hon hittade ingen annan lösning än att sälja verksamheten.

Efter några månader av arbetslöshet, lyckades hon få ett jobb. Förstås inom samma bransch hon tidigare med snabba lätta steg, i segerrus, hade lämnat. Det var det enda hon kunde.

När hon på morgnarna betraktade sig i spegeln, såg hon att axlarna pekade snett uppåt, närmade sig halsen. Ögonen som mötte henne i hallspegeln var täckta av en grå hinna och vid munnen såg hon tunna lodräta linjer. En suck undslapp henne. Cirkeln var sluten.

10 kommentarer:

  1. Sorgligt, sorgligt. Men hon försökte åtminstone.

    SvaraRadera
  2. man blev ledsen av hennes historia. Men som KB säger: Hon försökte. Det är en vacker historia för den skull.

    SvaraRadera
  3. Folket kom alltså inte tillbaka...synd, men hon vågade prova. Hoppas detta blir en ögonöppnare för många.

    Hade velat sätta upp denna på Vivo. Kommer i håg när jag sommarjobbade där för ett halvt liv sedan. Många av dem som kräktes på jobbet och var mest bittra i fikarummet är fortfarande kvar...missnöjda utan att ha försökt.

    SvaraRadera
  4. Nä så får det inte sluta. Du får ge henne en ny chans i nästa berättelse.

    SvaraRadera
  5. Sorgligt. Jag är benägen att hålla med Jonna.

    SvaraRadera
  6. Pengarna, alltid pengarna... Fin text, som alltid...

    SvaraRadera
  7. Svar; Jo sörrö, jag höll nämligen på å pulade med en kommentar till Marias text då jag plötsligt kom på att använda den som ett inlägg istället... Med följde också Marias tema där, vilket visserligen var helt uppenbart, men ändå:) Nu har jag bett tre Ave Maria och allt bör vara botat o klart.

    SvaraRadera
  8. Jättebra text. "Lyckan drillade", fint.

    SvaraRadera
  9. Jag vill att hon ska in i en ny cirkel med en annan färg på siffrorna. Eller färgade ord. Jag tycker att hon var modig.
    Det finns så många som drömmer men aldrig vågar ta ett enda steg utanför sin personliga cirkel. Alltid lär man sig något.

    SvaraRadera