Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

torsdag 10 maj 2012

Ekot av en röst


Det gick inte att låta bli. Han blev så förfärligt förargad på sig själv. Tyckte inte om att vara offer för urgamla, som han antog, okontrollerade djuriska drifter. All inombords boende kraft gick åt för att aktivt hålla ögonen kvar vid hennes ansikte och möta hennes blå. Vilken otrolig flaggblå lysande färg, förresten, tänkte han. Och ändå, blicken drogs, ja, drogs obevekligt neråt mot det djupa klänningsdekolletaget. Ofrivilliga ilningar, som om han stod med nakna fötter på blank is, spred sig från tårna och ända upp till hårfästet. Tänk att få göra en djupdykning långt ner i den klyftan. Dream on, hörde han en röst yttra med klar och hög röst. Han ryckte till och stirrade på henne. Var det hon som höjt sin röst när hon sett hans löjliga fånstirrande? Hon betraktade honom tyst och med en neutral uppsyn. Lugna dig, sa han till sig själv. Det kan inte ha varit hon, utan det var förstås min egen inre röst som ekade i huvudet. Eller?

6 kommentarer:

  1. Vi har många röster inom oss. Spännande.

    SvaraRadera
  2. Rolig läsning, gillade djupdykningen och rösten.

    SvaraRadera
  3. :) Du fångar det bra!

    SvaraRadera
  4. Underbar text. Gillar verkligen beskrivningen av hans upphetsning, "nakna fötter på blank is".

    Ang kommentar hos mig. Det var min egen sömnlösa natt.

    SvaraRadera