Vacker som en tavla

– Du är vacker som en tavla, vet du det?

Han låter blicken glida över henne, uppifrån och ner, ögonen intimt granskande.

– Nej, svarar hon och ser generad ut.

Skruvar på sig. Känns lite avigt, tycker inte riktigt om hans värderande blick. Hon som bara är 16 år.

– Du ska gå som mannekäng på vår uppvisning på torget på lördag!

– Vet inte om jag vågar, säger hon blygt.

Är samtidigt lite smickrad, vill kanske.

– Jo, kom igen nu!

– OK.

Hon kläs på, klänning under, kappa utanpå.

Går upp på podiet, det gungar till inne i huvudet, fortsätter ändå ut på cat walken.

Nej, jag går för snabbt. Måste sakta in.

Snart framme vid kanten. Tittar lite försiktigt på publiken. Ser hon någon hon känner?

Vänder om, skyndar sig tillbaka. Äntligen - återigen i trygghet!

– Men du glömde ju öppna kappan!

Hon känner att hon rodnar; så misslyckad hon är.