Ledsen

Utanför skolans område svängde jag åt höger och promenerade gatan fram utan en enda tanke i huvudet. Efter en stund stannade jag abrupt framför en egnahemsvilla målad i ljusgrått. Jag stirrade på huset och en förnimmelse svepte genom kroppen. En känsla av att jag var ledsen. Tyngden som låg över bröstet gjorde att jag flämtade en aning.

Jag öppnade grinden och gick sakta längs grusgången, uppför stentrappan. En blå ytterdörr. Jag la handen på handtaget och drog neråt. Dörren gnisslade till och gled upp. En mörk trång hall uppenbarade sig framför mig. Utan att kolla om jag kunde tända någon lampa gick jag genom den dunkla hallen mot ljuset längre fram. Stående i dörröppningen betraktade jag köket. Ett typiskt orenoverat kök från tiden när egnahemsvillorna byggdes med snedställda skjutbara skåpsluckor och ont om arbetsytor. Ett minimalt köksbord och två pinnstolar. Jag satte mig på en av stolarna och stirrade ut i trädgården. Den var lummig och grön med äppelträd och syrénbuskar med tunga vita blomklasar. Gräsmattan borde för länge sen ha klippts. Jag visste att jag hade varit här förut.