Först kom han med förslaget att vi skulle göra en resa
tillsammans. När jag berättade om vilka platser jag under lång tid drömt om att
få besöka, sa han att jag var outgrundligt instabil. Uttalandet var svårförklarligt
för mig. Jag fattade ingenting. Istället för en vän blev han med ens en
motståndare. Senare samma kväll funderade jag på hans val av ord, instabil, om
det var samma sak som att vara labil. Men det var för sent att fråga. Han hade
redan gått sin väg.
Vilken märklig situation och nog skulle man vilja ha en förklaring... Man kan inte bara konstatera vissa saker utan att förklara sig.
SvaraRaderaTrevlig tisdag.
Jag tycker att han verkar instabil./ Kalle Byx
SvaraRaderaEn lustigkurre....
SvaraRaderaNej, men vilken konstig typ!
SvaraRaderaHan ville nog bara sätta myror i huvudet ;)
SvaraRaderaNä, inte instabil alls, snarare nyfiken och öppen! Vilken konstig kommentar...
SvaraRaderaVisst var det underligt! Men kanske lika bra för jaget ...?
SvaraRaderaDet är alltid intressant att skriva om sträckan mellan vän och motståndare. Den är flexibel. Kan ta olika lång tid att nå. Den kan vara som en motorväg. Också som en slingrande grusväg med många backar och krön. Konstpauser med stopp på rastplatser. Dryck från ättika till champagnedränkta jordgubbar. Fyllda med påhopp, smygande, prasslande och mycket mer. Du sätter igång min fantasi. Det gör du ofta när jag läser dina texter. Vilket ger bra betyg. För motsatsen hade varit mer sorglig. Kram Bosse
SvaraRaderaSå bra formulerat, Bosse! Poetiskt och som en liten berättelse och insiktsfullt.
SvaraRaderaDen här sträckan jag har skrivit om verkar ha varit en motorväg :-).
Jättekul att jag får dig att tänka och sätter igång din fantasi.
Tack Bosse!