Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

måndag 10 juli 2017

Vinden


Det går en vind över vindens ängar. Det fladdrar till i en tyllgardin. Jag kan inte höra de orden sjungas utan att få ont i magen. Vemodet sitter tungt som en gråsten. Kanske gillar jag känslan. Kanske söker jag den? Jag har också flera gulnade fotografier. Ibland tar jag ett ur högen och studerar det ingående. Speciellt ofta väljer jag bilden av min pappas familj. Ett typiskt fotografi från den tiden. Välkammade, uppklädda och med strama miner tittar alla fyra rakt in i kameran. Min farmor med en aning sorgset och svagt leende. Jag har aldrig träffat henne. Jag skulle vilja fråga farmor vad hon tänkte på. Den gången. Jag grubblar på vad hon skulle svara.

7 kommentarer:

  1. Jag har så många frågor. Men ingen som kan svara.
    Mamma berättade mycket, men jag var för ung för att förstå vad jag ville veta. Sen. Nu.
    Du har, med din text, satt fingret på något som berör de flesta av oss.

    SvaraRadera
  2. Det är verkligen en melodi som väcker många tankar...

    Kram

    SvaraRadera
  3. Den visan har jag sjungit många gånger, underbar. Och visst finns det mycket att studera i ett fotografi. Nästan som en berättelse i sig!

    SvaraRadera
  4. Vad fint och vemodigt skrivet! jag blir genast nyfiken på farmorsgestalten.

    SvaraRadera