Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

tisdag 23 augusti 2016

Sluten


Jag hade en kollega. Han var innesluten i en bubbla av vemod. Hans skepnad utstrålade sorg. Varje dag likadan. Sakta gick han genom korridoren, fram till sitt rum. Han hängde av sig jackan, placerade den på en galge och hängde den på en krok som satt på väggen. Han hade två olika jackor. En med tjockt yllefoder och en lättare vårjacka. Efter det satte han sig vid skrivbordet, med ryggen mot dörren och startade datorn. Efter en timme, exakt, reste han sig och gick fram till kaffeautomaten. Ingen reagerade längre. Ingen sa något. Vad han gjorde på lunchen var det ingen som visste.
"Vad är det som har hänt? Vill du berätta?"
Ville jag fråga. Jag vågade inte. Tänk om han öppnade sig. Tänk om han berättade. I så fall måste jag kunna hantera svaret. Kanske kände alla likadant.

8 kommentarer:

  1. När vi frågar någon hur han eller hon mår så förväntar vi oss standardsvaret. Men så lätt är det inte alltid...

    SvaraRadera
  2. Så tänker jag också znogge. Svårt läge.

    SvaraRadera
  3. ja, det är inte lätt, det där... ändå önskar jag att 'jag' vågar fråga - kan ju bli en spännande berättelse av det!
    Mycket bra och levande gestaltat!

    SvaraRadera
  4. Låter som du har skrivit ur en bok.
    Bra flera ggr om/ kram

    SvaraRadera
  5. Tack! Ja sociala relationer är svårt!

    SvaraRadera