Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

måndag 17 augusti 2015

Året var 2005

”Hur är det annars?”, frågade han och snörpte på munnen.

Jag blev förvånad över frågan eftersom det var nästan exakt 10 år sedan vi sågs senast. Det var jag helt säker på eftersom det var det året, 2005, i juni närmare bestämt, som det infördes rökförbud på alla restauranger, pubar och caféer i Sverige. Och han var rasande eftersom han var en inbiten rökare. Han var sällan arg annars. Men nu pratade han inte om annat. Munnen gick i ett och invektiven flödade. Till slut tröttnade jag och sade till honom att om han inte kunde stå ut med det fick han flytta. Till ett annat land där det fortfarande var tillåtet. Men det var bara en tidsfråga, fortsatte jag att säga. Förbudet var som ett dominospel. Land efter land i en lång kedja införde samma stopp.

”Annars?”, sa jag och tittade på honom lite från sidan. ”Vad då annars, vi har ju inte setts på jättelänge.”
”Du är dig lik”, sa han och lade huvudet på sned. ”Måste du ta allt så bokstavligt? Det är ett talesätt. Som en hälsning.”
”Du bor kvar i Sverige?”
”Man vänjer sig, vet du.”

Han ställde sig bredbent och lade tyngden på högra benet.

”Hur är det annars då?”

6 kommentarer:

  1. Bra! Har vi med en kränkt vit man att göra? :)

    SvaraRadera
  2. Haha, verkar vara en trist man utan några intressen! Bra skrivet!

    SvaraRadera
  3. Det fångade du bra. En tom fras som jag är trött på att höra. Jag får ofta stor lust att bemöta den med ett ironisk eller chockerande svar för att se vad som händer.

    SvaraRadera