Min novell

Min novell
Ny novell utgiven på HOI förlag

onsdag 27 augusti 2014

Tingesten


Elin kände blickarna bränna. Tre par ögon hade etsat sig fast vid hennes händer. Fingrarna, som nyss oändligt långsamt tagit bort det guldfärgade glänsande presentpapperet, lika långsamt vänt och vridit på den avlånga tunga kartongen, var kalla och stela. Förpackningen var så åbäkig att hon fick hålla den med bägge händerna för att inte tappa den. Sent omsider låtsades hon hitta öppningen, drog långsamt upp fliken och kikade ner i mörkret. Blytungt glas. Omfångsglas. Omfånget hade en fadd brunlila kulör, med ingraverat mönster av dansade par. Hon tvingade sig att lyfta på nacken och med viss möda höll hon tingesten högt upp i luften.

– Så vacker, sa hon i en falsetton hon inte kände igen hos sig själv.

– Ja visst är den? En investering, ska du veta, sa Dagmar.

– Den kommer att stiga i värde, fortsatte Gustav.

Varför var det alltid likadant med svärföräldrarna? Måste Dagmar börja och Gustav vara den som fyllde i? Varför var det aldrig tvärtom? Hon fnissade till.

– Ni påminner mig om Bill och Bull, sa hon högt.

3 kommentarer:

  1. Slutrepliken! Du skriver så det känns på något sätt.

    SvaraRadera
  2. Ja jag kände med Elin, spelad glädje...inte lätt.

    Om du tittar närmare på statyn på min bild kan du se att det inte bara är knäppta händer...den symboliserar makten. Jag har lagt till en länk, det är ett häftigt ställe att besök här utanför Örebro.

    SvaraRadera
  3. Dessa trista glaspresenter, jag vet hur det känns...

    SvaraRadera