King of Drama

Det där gjorde riktigt förbannat ont. Att höra att jag kom i andra hand. Det sved i magen som om jag lidit av ett svårartat magsår. Du var noga med att försäkra dig om att hon inte anade något. Hela tiden. Du tittade tio gånger åt höger och lika många gånger åt vänster. Jag fick en förnimmelse av att du hade fått en sjukdom som gjorde att du viljelöst och utan att kunna hindra det, kastade huvudet fram och tillbaka. Planen var alltid minutiöst lagd. Utan tänkbara ihåligheter eller fällor. Jag hatade det, jag darrade inombords av raseri. Lallade ändå med, svängde hit och dit, la mig vinn om att omsorgsfullt följa dig. Du ville diskutera ert förhållande. Inte ditt och mitt, utan ert. Trots att hjärnans celler gjorde uppror, gav jag dig goda råd. Diskuterade ert förhållande. Inte vårt. När du skulle åka på semester stod jag på andra sidan gatan. Jag betraktade hur sommarvinden lekte i ditt hår. Du log mot henne. Ett ledigt semesterleende. Tillsammans lastade ni in resväskorna, smällde igen bildörrarna och åkte iväg. Jag stod där ensam mitt på trottoaren. Du såg mig inte. Till sist sa du en gång att du inte hade något att erbjuda mig. Du tyckte att du ville vara ärlig, sa du. Stumt öppnade jag bildörren och klev ur. Utan att se mig om gick jag. Jag hörde hur du la in växeln och drog iväg.