Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

fredag 24 februari 2012

Gårdfarihandlaren

- Mamma! Vi såg gårdfarihandlaren ute på gatan. Han är nog på väg hit till våran gård.


Ebba kom inspringande till mamma i köket. Mamma stod som vanligt vid spisen, iklädd sitt röd- och vitrutiga förkläde över den mörkblå bomullsklänningen. Det bruna håret doldes av en marinblå sjal som omslöt huvudet och avslutades med en stor bullig knut ovanför pannan.

- Den lösdrivaren.

- Men han är rolig, mamma, han brukar spela munspel och dansa samtidigt för oss. Och så har han en massa spännande saker i vagnen som han säljer, sa Ebba och drog i mammas förkläde.

- Jaså, vad kan det vara då? frågade mamma samtidigt som hon flyktigt smekte Ebbas kind med högerhanden.

- Förra gången hade han en massa blänkande bestick. Jag fick kisa för att solen speglade sig i matskedarna så att jag bländades, så det var nog riktigt silver. Och så hade han en levande fågel i en bur. Den var alldeles knallgul och så kvittrade den.

Från fönstret hördes nu munspelstoner, Gubben Noak.

- Hör du mamma, nu har han kommit.

- Gå ner du och lyssna, Ebba, så fortsätter jag diska så länge.

Med ett litet leende spelande på läpparna betraktade mamma dottern när hon rusade iväg.

Ebbas blårutiga klänning vippade baktill när hon sprang.

- Mamma, här kommer jag med gårdfarihandlaren. Han undrar om du har några knivar som ska slipas?

Mamma vände sig om mot köksdörren. Var Ebba redan tillbaka? Han stod  i dörröppningen. De mörkbruna ögonen glittrade, det svarta håret hängde ner under den trådslitna hatten och vita tänder lyste i det solbrända ansiktet.

- God dag, frun.

6 kommentarer:

  1. Gillar, kommer det en fortsättning?
    Ang kommentar hos mig. Jag är naturligtvis nyfiken på vilka fel du hittat.

    SvaraRadera
  2. nej så fick det inte sluta tycker jag blev ju nästan som när fröken i skolan läste högt ur någon bok ibland. Nej fy va jag blev nyfiken nu. jätte bra text formligen badar i nyfikenhet nu

    SvaraRadera
  3. Ang kommentar hos mig. Jag har aldrig lyckats lära mig vilken Hamngata som är vilken i Göteborg och kommer förmodligen aldrig att lära mig det heller. :) Du har rätt i din beskrivning av Femmanhuset. Jag har alltid upplevt femman-huset som ett, även om det inte är det. Intressant diskussion det här (och jag har absolut inte tagit illa upp).

    SvaraRadera
  4. Härligt! Jag kastas tillbaka i tiden, kommer att tänka på Kajsa Kavat av någon anledning ... samtidigt är ämnet högaktuellt, senast i dag var det mycket tal på radion om resandefolket och hur de har (och fortfarande) diskrimineras.

    SvaraRadera
  5. Fin text som också känns oroväckande aktuell...

    SvaraRadera
  6. Vilken fin text, jag vill veta mer! Det är så roligt att titta in hos författarbloggar när jag själv försöker författa...jag får inspiration och peppning.
    Kanske lite Lotta på Bråkmakargatan över denna text...fin är den hur som helst.

    SvaraRadera