Min novell

Min novell
Novell utgiven på HOI förlag

onsdag 22 mars 2017

Stranden


Hon såg dem på långt håll. Karin var på väg hem från jobbet och hade precis hunnit fram till den delen av Kungsladugårdsgatan där asfalten sträckte ut sig i en lång raka. Hon tänkte sig att hon kunde se flera hundra meter framåt. De gick bredvid varandra, tätt ihop och tillsammans tog de upp hela trottoarens bredd. Hon skulle inte få plats att gå förbi. De pratade högt, skrattade bullrande med gapande munnar. Gick bredbent och svängde med armarna. I samma ögonblick förstod hon att de hade fått syn på henne. Någonting i deras ansikten förändrades, trots att de inte slutade att pladdra. I nästa sekund skulle de mötas. Utan att hejda sig rätade hon på ryggen och fortsatte framåt. Det var som ett under hade skett. De log mot henne och flyttade på sig åt sidorna så att hon fick rum att komma förbi. Som om hon var en kvinnlig Moses där havet delade sig framför henne så att hon kunde gå torrskodd bort till stranden på andra sidan.

8 kommentarer:

  1. För en kort sekund så trodde jag att något annat skulle hända men nej... Intressant!

    Kram och ha en bra dag :D

    SvaraRadera
  2. Det var meningen znogge ... men ville att slutet skulle vara positivt ändå :-). Tack alla! Kram till er alla.

    SvaraRadera
  3. snyggt och jag gillar verkligen liknelsen på slutet!

    SvaraRadera