Hon vet att det kan smälla.
Om hon säger fel sak kan det smälla till.
Samtidigt känner hon ett trots.
Förstår att hon är rebellen i familjen.
Den som ställer till bekymmer.
Problemdottern.
De andra tassar runt, runt i cirklar.
Ser till att inte vara i vägen för honom.
Inombords är hon ursinnig.
Varför ska hon behöva känna rädsla?
För att ställa en enkel fråga.
Hon tar sats.
Hjärtat slår hårt, hårt i bröstet.
Hon är säker på att pulsslagen syns utanpå kroppen.
Rätar på ryggen, försöker lägga an en säker min.
Får jag gå på klassfesten på lördag kväll?
Min mamma varnade mig som liten för att reta upp min pappa för han hade lång stubin, men gud förbjude om den gick av. Då var det kört!
SvaraRaderaNåväl, jag var en liten rebell och mamma var den som oftast utsattes för mina bråk, men en dag sade min pappa något som fick mig att tända till på alla cylindrar och jag var rasande.
Pappa kom totalt av sig och vi löste problemet tillsammans.
Så min skräck för att göra pappa arg hade varit fullkomligt onödig i alla år.
Bra skriven text
denna texten gillade jag vilken kamp det måste ha varit innan frågan ställdes vilka frågor och för och emot påståenden som byggts upp innan själva frågan 'grymt bra beskrivet Bra/malix
SvaraRaderaDet kan faktiskt krävas rebelltakter för att våga fråga om man får gå på klassfest! Trovärdig, sorglig text.
SvaraRaderaMed en så kort text fick du ändå med ett så stort känslomässigt dilemma
SvaraRaderaTycker precis som Heureka, det var det jag tänkte skriva men det var redan gjort
SvaraRaderapåminner lite om mina barn o deras förhållande till sin pappa- inga slag men många andra övergrepp. bra text som vanligt!
SvaraRadera